lördag 17 december 2011

En kärleksförklaring


(Devil och Zakko)


I min familj har vi haft hund sålänge jag kan minnas och det har ju hunnit komma och gå några under min uppväxt. Först hade vi Cindy, en golden retriver, och sen Käck och Acleja, siberian huskys. Dessa tre hundar följde mig olika länge och i olika stadier av min barndom och de har jag att tacka för hundintresset jag har idag.. :)

Zakko, norsk buhund/svensk lapphund, skaffade vi när jag var i 12-13års åldern och han hängde med enda till 2009 då han tyvärr fick cancer och fick somna in. Stackars Zakko fick nog stå ut med både det ena och det andra, jag vet att jag bla tömde pappas garage på skräp och byggde en agilitybana hemma i trädgården. Han var en väldigt egen hund och han hade både sina bra och dåliga sidor men såhär i efterhand så blundarna man ju gärna för de lite sämre.. ;) Underbara hund!

Devil var min första egna hund och det var kanske inte världens mest genomtänkta köp eller val av ras heller för den delen, men oj vad jag älskade den hunden! Han flyttade in hos mig knappt 4 månader gammal och stannade tills han var drygt 2 år. Under den tiden hann han med alla otyg man kan göra tror jag, haha, oj vad jag fick slita! Han opererades bland annat 4 gånger, 3 gånger akut! Amputering av tå, stor bukoperation, hopplappning av bog efter olycka i stallet.. ojoj, listan kan göras lång! Vi gick alla möjliga kurser och hittade på massa kul ihop. Tyvärr trivdes han inte med att bo i lägenhet så efter ett väldigt tuff beslut fick flytta ut till en tjej som bodde på gård på landet. Där kunde han vara lös hela dagarna och leka med deras två irländska varghundar. Tyvärr blev han dålig efter några år och även om den nya ägaren gjorde alla möjliga undersökningar så kunde de inte hitta felet så lille Devil fick somna in 2010. RIP DEVIL! ♥


Andra hundar som jag inte ägt men ändå har påverkat mig starkt är rottisen Morris och boxern Naala. De fick följa med mig endel till klubben för lydnadsträning och jag å Naala var även i huvudstaden på freestyleutbildning hos Frida Binette.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar