Eftersom jag aldrig tidigare gått MH passade jag på att gå med en hund innan vi skulle in och det var tur, det är ju faktiskt en del som ska hållas reda på så man inte stör hunden mer än nödvändigt.
1. Vi gick in och fick kolla över publiken innan det var dags för en figurant att låna Poppe på en "promenad". Han följde glatt med henne men kollade lite då och då bakåt så inte matte skulle få för sig att rymma. ;) Visiteringen var inga problem, han stod stilla och fint.
2. Leken tyckte Poppe var vrålhäftig, han kampade på som aldrig förr och hade inte en tanke på att släppa efter när figuranten testade dragkampen. Haha, min lille kamphunds-labbe.. ;)
3. Första släppet nonchalerade han "trasan" och tog han bara ett par steg fram, vände upp och kollade på mig frågandes. Det andra släppet fick jag lov att kommendera varsågod när jag släppte men det slutade ungefär på samma sätt ändå, han sprang ut 5 meter, nosade lite på marken och kom sen tillbaka till mig. Det var inte så att han inte uppfattade trasan för han såg att den drogs iväg men han hade helt enkelt inget sug efter att jaga efter den.
4. Detta momentet var nog det som förvånade mig mest på hela MHt. Övningen går ut på att man ska stå helt still i 3 minuter med hunden uppkopplad för att se hur den reagerar. Jag trodde Poppe skulle ta det med ro och lägga sig ner men där fick jag så jag teg. Han stod fint i kanske en minut men sen började han hoppa ut i kopplet åt alla håll, lukta på marken och plocka upp pinnar för att bjuda in mig till lek.
5. Han såg direkt figuranten på långt håll, stod stilla och studerade honom lite nyfiket. När han sen gömde sig och Poppe släpptes lös var det inget snack utan han sprang fram med full fart för att leka. När han stod passiv tog Poppe bitstocken och vände mot mig i full fart för att leka där men så fort han ropade igen tvärvände P tillbaka. Flera gånger stannade han en meter från figuranten, hukade sig och bjöd in till lek men gav honom inte leksaken.. haha.. fuling!
6. När overallen flög upp flydde han bakåt någon meter med ett skall och började sen cirkulera runt lite så länge jag stod still. När jag sen gick halvvägs fram så närmade han sig omgående och gick fram och luktade lite försiktigt till en början för att sen vifta på svansen och vilja leka med mig. Vid de två kommande "promenaderna" förbi brydde han sig inte alls om overallen utan strök sig till och med mot den en gång bara för att han hade annat spännande att kolla på.. :)
7. Han hoppade bakåt precis när skramlet startade men gjorde bara en liten lov runt mig och gick sen direkt fram och tittade. När vi sen skulle gå förbi brydde han sig inte om att titta på det hållet någon av gångerna.
8. Så fort spökena steg ut från sina gömslen uppmärksammade P dem. Först kontrollerade han dem bara, men ganska snart började han varna med morr stående stadigt cirka en meter framför mig. När det inte hjälpte började han skälla, grovt och taktfast, och slutade inte förrän de kommit hela vägen fram, vänt sig om och jag fick släppa kopplet. Då valde han att börja cirkulera på tryggt avstånd och visade först inga tecken på att vilja hälsa även om jag närmade mig, men när jag sen började prata med spökena och plockade av dem sina huvor kom han fram och hälsade med viftande svans. Det såg ut som han tänkte "jaha, var det inte värre än så?". Duktig hund!
9. Återigen griper Poppe leksaken riktigt trevligt, nästan ännu bättre än när vi lekte i starten. Det visar ju att han inte bär kvar nått "otäckt" alls från resten av testet och det är ju toppen
10. Ingen reaktion av skotten när vi lekte och när vi stod passiva kollade han lite mot himlen när skotten brann av - väntade han på en fågel kanske? ;)
Det sammanfattande utlåtandet var att jag ska vara stolt för jag har en mycket trevlig hund i kopplet som löser allt på ett mycket imponerande sätt. Han är tillgänglig, glad och framåt och han har ett mycket trevligt sätt (figuranten som lekte med honom på avståndsleken gillade honom skarpt!). Däremot har han kanske ett väl tilltaget gripande för att vara labrador, men inte mig emot då jag tror att han är smart nog att kunna dela på leksak och fågel.
Tillslut tyckte de att han skulle passa mycket bra att använda i avel på grund av de fina egenskaper han visade upp och det är ju jättekul att höra (synd bara att jag aldrig kommer kunna göra det.. )
Ett snyggt protokoll,toppen!Läste att de små krypen hade kapitulerat så skönt nu håller vi tummarna. Jag läste att Pinter går på en häftig kur just nu men jag håller alla tummar och tår att allt ska gå bra, både du Jonna och Åsa är mönsterägare till jaktlabbar och jag är helt trygg med att ni har gjort de som går att göra så ser vi tiden an.
SvaraRadera