Klickertränarutbildning på Canis hundskola

Den 21 mars gjorde jag och Poppe nått vi längtat efter länge, vi åkte till Göteborg och första kurstillfället på den 1 år långa Klickertränarutbilningen som Canis hundskola håller. Vilken grej!

Mer uppdateringar kommer, men är du nyfiken så gå in och läs mer på canis.se sålänge.. :)

Livat i Rastad

Natten mellan den 12 och 13 april ökade medlemmarna i familjen drastiskt, vi fick nämligen valpar! Miliita sköter sig jättebra och tar nu hand om de 7 nya bebbarna som hon aldrig gjort nått annat.

Läs mer på eriksjakt.se 

Tiden flyger och tanken på att blogga har inte funnits..

Det lär väl inte finnas många som hoppas på att jag ska uppdatera här längre, det är ju ett tag sen minst sagt! Men när dottern kom så prioriterades bloggen bort helt enkelt, men nu när hon snart är 10 månader känns det som det finns både mer tid och ork så tänkte försöka uppdatera iaf det viktigaste.

Så, vad har hänt sen senast? Poppe och jag har hunnit gå en Agility fortsättning på SBK Attila och nu för ett par veckor sen startade vi vår första tävling, två hoppklasser och en agilityklass. Resultatet blev två disk och ett lopp med 10 hinderfel (+ tidsfel). Det kan ju låta dåligt men jag är helnöjd! Poppe älskar det och jag med, så därför har vi anmält oss till en tävling till i maj, denna gången på Jönköpings Brukshundklubb. :)

Foto: Anders Fransson

Oj vad tiden går och uppdateringarna lyser med sin frånvaro.. sorry!
Poppe och jag lever i vardaglig harmoni med cykelturer, bad i sjön, spårträning hemma i skogen och lite fågeljakt med husse i väntan på nedkomsten av familjens nya medlem. Lydnadsträningen ligger i lite vila tillsvidare men vi planerar att vara igång med nån liten tävling framåt hösten igen.

Återbesök veterinären

I söndags satte jag och Poppe oss i bilen för att bege oss lite drygt 35 mil norröver - till Åsa och brorsan Pinter. Det blev, som alltid, ett glatt återseende även om de två hormonstinna pojkarna fick hälsa lite på avstånd för att slippa kraftmätningar. Kvällen fördrevs med promenad, massa hundsnack och god mat innan jag och Poppe kröp till kojs för att samla ny energi.
På måndag morgon steg vi upp tidigt och fick frukost serverad innan vi begav oss till Åkers Styckebruk och veterinärboden, det var alltså dax för återbesök hos dermatologen Susanne Åhman.
Till vår lycka verkar det som att Demodexkrypen har valt att kapitulera och detta betyder ju att Poppe är friskförklarad. Det känns ju såklart mycket bra, hoppas bara att de håller sig borta nu!
När det sen kommer till allergin har tyvärr klådan ökat igen det senaste. Susanne trodde det berodde på att våren är på gång + att Poppe är i full fällning så vi ska efter hennes inrådan dra igång schamponeringen igen plus att jag ska testa att byta till ett foder med mycket fet fisk i så får vi hoppas att det blir bättre snart. Håll tummarna!

MH

I lördags var det dax för lillgrisen att äntligen göra sitt MH och vi hade turen att komma med på ett på JBK så vi slapp långa resor och nya omgivningar.
Eftersom jag aldrig tidigare gått MH passade jag på att gå med en hund innan vi skulle in och det var tur, det är ju faktiskt en del som ska hållas reda på så man inte stör hunden mer än nödvändigt.

1. Vi gick in och fick kolla över publiken innan det var dags för en figurant att låna Poppe på en "promenad". Han följde glatt med henne men kollade lite då och då bakåt så inte matte skulle få för sig att rymma. ;) Visiteringen var inga problem, han stod stilla och fint.

2. Leken tyckte Poppe var vrålhäftig, han kampade på som aldrig förr och hade inte en tanke på att släppa efter när figuranten testade dragkampen. Haha, min lille kamphunds-labbe.. ;)

3. Första släppet nonchalerade han "trasan" och tog han bara ett par steg fram, vände upp och kollade på mig frågandes. Det andra släppet fick jag lov att kommendera varsågod när jag släppte men det slutade ungefär på samma sätt ändå, han sprang ut 5 meter, nosade lite på marken och kom sen tillbaka till mig. Det var inte så att han inte uppfattade trasan för han såg att den drogs iväg men han hade helt enkelt inget sug efter att jaga efter den.

4. Detta momentet var nog det som förvånade mig mest på hela MHt. Övningen går ut på att man ska stå helt still i 3 minuter med hunden uppkopplad för att se hur den reagerar. Jag trodde Poppe skulle ta det med ro och lägga sig ner men där fick jag så jag teg. Han stod fint i kanske en minut men sen började han hoppa ut i kopplet åt alla håll, lukta på marken och plocka upp pinnar för att bjuda in mig till lek.

5. Han såg direkt figuranten på långt håll, stod stilla och studerade honom lite nyfiket. När han sen gömde sig och Poppe släpptes lös var det inget snack utan han sprang fram med full fart för att leka. När han stod passiv tog Poppe bitstocken och vände mot mig i full fart för att leka där men så fort han ropade igen tvärvände P tillbaka. Flera gånger stannade han en meter från figuranten, hukade sig och bjöd in till lek men gav honom inte leksaken.. haha.. fuling!

6. När overallen flög upp flydde han bakåt någon meter med ett skall och började sen cirkulera runt lite så länge jag stod still. När jag sen gick halvvägs fram så närmade han sig omgående och gick fram och luktade lite försiktigt till en början för att sen vifta på svansen och vilja leka med mig. Vid de två kommande "promenaderna" förbi brydde han sig inte alls om overallen utan strök sig till och med mot den en gång bara för att han hade annat spännande att kolla på.. :)

7. Han hoppade bakåt precis när skramlet startade men gjorde bara en liten lov runt mig och gick sen direkt fram och tittade. När vi sen skulle gå förbi brydde han sig inte om att titta på det hållet någon av gångerna.

8. Så fort spökena steg ut från sina gömslen uppmärksammade P dem. Först kontrollerade han dem bara, men ganska snart började han varna med morr stående stadigt cirka en meter framför mig. När det inte hjälpte började han skälla, grovt och taktfast, och slutade inte förrän de kommit hela vägen fram, vänt sig om och jag fick släppa kopplet. Då valde han att börja cirkulera på tryggt avstånd och visade först inga tecken på att vilja hälsa även om jag närmade mig, men när jag sen började prata med spökena och plockade av dem sina huvor kom han fram och hälsade med viftande svans. Det såg ut som han tänkte "jaha, var det inte värre än så?". Duktig hund!

9. Återigen griper Poppe leksaken riktigt trevligt, nästan ännu bättre än när vi lekte i starten. Det visar ju att han inte bär kvar nått "otäckt" alls från resten av testet och det är ju toppen

10. Ingen reaktion av skotten när vi lekte och när vi stod passiva kollade han lite mot himlen när skotten brann av - väntade han på en fågel kanske? ;)

Det sammanfattande utlåtandet var att jag ska vara stolt för jag har en mycket trevlig hund i kopplet som löser allt på ett mycket imponerande sätt. Han är tillgänglig, glad och framåt och han har ett mycket trevligt sätt (figuranten som lekte med honom på avståndsleken gillade honom skarpt!). Däremot har han kanske ett väl tilltaget gripande för att vara labrador, men inte mig emot då jag tror att han är smart nog att kunna dela på leksak och fågel.
Tillslut tyckte de att han skulle passa mycket bra att använda i avel på grund av de fina egenskaper han visade upp och det är ju jättekul att höra (synd bara att jag aldrig kommer kunna göra det.. )

 

Tävlingslydnadskurs tillfälle 3

Ännu en vecka har gått å jag och Poppe hinner knappt med i svängarna! Alla kurser jag har gått tidigare har varit lagda så man har två veckor på sig att träna mellan tillfällena och det känns som det passar oss bättre, men men.. vi kör på!

Jag måste bara börja med att säga att denna gången så gick vi in med en helt annan känsla än innan. Jag hade en plan och det var att vi ska ha kul så löser sig resten och det gjorde det verkligen. Poppe var helt med mig (med lite pauser för luktande då ;)) och det syntes på honom att han inte alls var så pressad och stressad denna gången. UNDERBART!

Vi fick börja med att visa upp en kedja bestående av tre moment som vi förberett hemma. Poppe var riktigt het på gröten och flashade runt som aldrig förr - svansen viftade rakt genom och han fattade verkligen vad jag ville ha ut av honom. Om man sen ska utvärdera hur momenten i sig gick så var de helt ok, kanske inte 10-mässiga allihopa men det var ju känslan jag var ute efter så det bryr jag mig faktiskt inte mycket om.

Resten av kursen tränade vi ingångar under kommendering (mycket lärorikt!), fotposition vid spegel och stadga i sitt/ligg/stå. Min sammanfattning är att ingångar på plan har vi riktigt trevliga, fotpositionen kan han men när det sen kommer till gåendet så har han börjat ploga så smått (så här måste jag börja tänka över var jag lägger min belöning i fortsättningen) och när det sen kommer till stadgan i sitt/ligg/stå så är den helt ok MEN han flyttar fokus från mig för mycket - jag vill alltså att han enbart ska kolla på mig och ingen annan så där får vi störningsträna till tusen framöver. :)

Summan av kardemumman är alltså att jag nu verkligen fått inse hur mycket jag påverkar Poppe med mina tankar. Är jag låg blir han pressad och är jag frustrerad lägger han av helt men när jag är på G så är han med mig hela vägen. Detta kan ju ställa till med problem men jag tänker se det som en chans för mig att ta tag i mitt behov av att alltid göra "rätt" och att allt måste se så bra ut till att istället fokusera på att ha kul hela vägen till målet.. :)

Stora saker pågång!

Här kan ni se morgonens läsning och som ni kanske förstår är det stora förändringar pågång här hemma. Flocken ska om allt går bra utökas med ännu en medlem framåt sommaren - en liten människovalp! ;)

Tävlingslydnadskurs tillfälle 2

En vecka går snabbt, alldeles för snabbt om jag får säga min sak, och igår var det dax för tillfälle 2 på tävlingslydnaden på Jönköpings brukshundklubb.
Vi började med att få visa upp våra "läxor" som bestod av att hålla kontakten vid fotkomando med störning och valfritt grundmoment. Fotkomandot gick helt ok men när vi sen kom till grundmomentet, som visades upp för en grupp på 5 personer, tog nerverna övertaget och allt blev pannkaka. Vi valde att visa ligg vid sida men det visade sig att Poppe inte alls var nått sugen på det med all den störningen som fanns och då blev jag frustrerad = låg hund. Ja jisses, jag har mycket att träna på innan jag blir en riktigt bra hundförare till Poppe kan jag säga, det är inte lätt att ha en hund som är så känslig att jag inte kan vara annat än vara på topp för att han ska vara med på noterna när vi tränar. I svaga stunder önskar jag att han var mer tuff och självständig, men då hade det ju inte varit den Poppe jag älskar så mycket SÅ jag väljer att se hans förarvekhet som nått positivt istället. Lösningen är att jag helt enkelt måste hålla mina känslor i bättre schack för att vi ska kunna ha det riktigt trevligt tillsammans när vi tränar, så nu är det bara för mig att kämpa på med min prestationsångest och mina vacklande nerver. ;)

Kursen fortsatte inomhus med teori om stadga och hur man bygger upp uthållighet hos sina hundar inför tävling. Som avslutning fick vi alla visa upp en kedja bestående av tre delmoment som efterföljdes av belöning. Först tänkte jag avstå, pga den otroligt dåliga känslan jag fortfarande hade kvar sen utomhusträningen, men jag tog mitt förnuft tillfånga och körde en kedja bestående av "sitt vid sida m fotkontakt i 5 sek - transport - ställande under gång näsa-nos - transport - start vid inkallning (med medhjälpare som höll i halsbandet på Poppe) - belöning". Även om mina nerver helt klart spelade mig ett spratt med darrande knän och häftig andning så gjorde Poppe allt jag bad honom om helt galant. Han verkar inte alls lika "störd" när man tränar inomhus även om det både är tajtare med plats och hundarna är mer påtagligt nära än när man är ute, kan det vara alla dofter tros? I vilket fall avsutade vi kursen med en härlig känsla och en gott snarkande labrador i bagaget på vägen hem.. det är alltid nått.. :)

Tävlingslydnadskurs tillfälle 1

Då var det igång, i måndags var vi på första tillfället på tävlingslydnadskursen på Jbk!
Alltså jag måste medge att jag tycker det är rätt häftigt, jag går en sån avancerad kurs med min 1,5 åring och känner att jag verkligen hör hemma där. Med min förra hund kämpade jag mig gul och blå bara för att kunna vara nära andra hundar när han var i den här åldern, men med Poppe kan jag med en go känsla i kroppen erkänna (och vara stolt över) att vi satsar på att tävla. Vi satsar till och med på att tävla elit, inte i år och kanske inte om två år MEN det är vårt mål och vi tänker kämpa mot det tillsammans.

Om vi återgår till kursen så var vi ett härligt blandat gäng med helt olika hundar och helt olika tävlingsförflutet. Nån hade tävlat mycket förr men de flesta hade inte tävlat alls, nån var sugen på bruks och andra på lydnad så summan är helt enkelt ett glatt gäng med siktet inställt framåt.
Vi fick börja med en presentation av oss själva och våra hundar, sen gick vi genom lite teoretiska grunder innan vi gick ut på plan och hade kul med våra hundar. Å då menar jag kul! Vi spelade hög musik som vi lattjade loss till innan vi körde ett gäng kontaktövningar som avslutning. Poppe klarade alla nya hundar ok, inte perfekt men ok, så nu kör vi störningsträning delux här hemma innan det är dax för nästa tillfälle. Vi längtar!!